jag kommer ihåg precis när vi hade gjort slut, då det av som allra svårast, då allting jag gjorde, lade blickenn på luktade på kände fick mig att tänka på dig, jag kommer ihåg att jag då tänkte att det kanske skulle vara bättre om någon hade kunnat trolla bort dig eller ta bort dig ur mitt minne. jag är så glad nu att det bara var tankar och att det itne vekrligen hände. för hade det hänt så hade jag inte varit såhär glad att det har blivit vi två igen. jag tänker på det så ofta, det som hände för två månader sedan. det är det som gör mig osäker, som gör att jag beter mig som ja gör ibland. jag är så orolig att jag ska förlora dig igen. även om du säger att jag itne beöver oroa mig så går jag bara och väntar på att du ska tappa känslorna igen, så rädd. och inget jag kan göra något åt heller, så hjälplös.

snälla, säg mig, att det här aldrig tar slut.

låt mig få vara med dig,bara jag, bara du, ingen annan.