är fortfarande sjuk fast har nästan ingen feber alls. känner att mitt liv håller på att klarna upp, molnen som skymmer solen bärs sakta iväg av små vindpustar, snart kasnke solen lyser igen för mig med. vet inte vad det var men det va något du sa igårkväll och något jag såg som först gjorde mig bekymrad och förvirrad, men som sedan förvandlades till leenden och en känsla av att det kanske kommer att ordna sig till slut. men jag känner mig fortfarande osäker, för jag kan inte läsa dina tankar, jag vill inte läsa dina tankar, jag är inte helt säker på vad du menar med allting, vart du vill komma med det som just nu händer, jag vill skynda men ändå sakta sakta komma närmare och verkligen få suga ur varenda liten känlsa av kärlek som sjuder under huden. när jag är med dig stannar hela världen upp och förblir stilla, tills du lämnar mig för bara en kort stund och låter mig återvända till det osäkra.